| Evert Taube och Petite Réserve i Antibes | |||||
I
början av 1950-talet upptäckte Evert Taube det
lilla strandhotellet Petite Réserve i Antibes på
Franska Rivieran. Under ett par decennier skulle detta bli
hans tusculum där han mer eller mindre ostört
kunde arbeta i en inspirerande miljö.Här kände han sig som hemma och här arbetade han under fikonträdet på hotellterrassen och här tog han emot sina vänner, bland många andra Gerard Bonnier och hans förlagschef Georg Svensson samt Nils Thedin från tidningen Vi och bokförlaget Rabén & Sjögren. Under sin vistelse på Petite Réserve och vid franska medelhavskusten hade han stor hjälp av den svenska fotografen Marianne Greenwood, född och uppvuxen i övre Norrland men redan då mångårig Antibes-bo, samt i ett senare skede dessutom av Inga-Britt Fredholm som blev hans litterära sekreterare och rådgivare under 1960-talet och fram till hans död. Evert Taube under fikonträdet (Foto: © Marianne Greenwood) Monsieur Bermond, som under Taubes tid ägde Petite Réserve, mumlade en gång att det väl var lika bra att han köpte stället "...ni är ju ändå alltid här!" Något köp blev det ju aldrig tal om, men nu har ändå hotellet hamnat i svenska händer och den del av Taube som fortfarande sitter i väggarna kommer att tas väl tillvara. Ett Taube-bibliotek är under uppbyggnad och har med bistånd från Bonniers och Evert Taube-Sällskapet blivit relativt omfattande. Även annan taubeiana såsom nothäften, band- och skivinspelningar finns. Fotosamlingen är omfattande och domineras av två värdefulla gåvor. Dels har Marianne Greenwood skänkt en utsökt förstoring av sin berömda bild av Taube som Rönnerdahl med blomsterkrans i håret och dels har Evert Taube-Sällskapet bidragit med Jacob Forsells vackra och rörande bild av Evert Taube på 85-årsdagen. Nu liksom tidigare hänger dessutom den mångomskrivna bilden av poeten på vit springare glatt saluterande med sombreron på plats i den speciella Taube-hörnan. Evert Taube var nöjd och glad över den trevnad och den vällagade mat hotellet bjöd. Madame Bermonds bouillabaisse var utsökt och Evert Taube lär en gång ha yttrat att jämfört med denna var all annan fisksoppa ett skämt. Servicen och den familjära stämningen på Petite Réserve tilltalade Evert Taube. Han kunde vilken tid som helst på dygnet hämta ett mellanmål ur skafferiet och han behövde aldrig själv hämta något från buffén. Det gjorde ställets allt i allo, mademoiselle Marcelle, Taubes favorit. Det var också hon som städade rummen och en sen förmiddag hittar hon poeten sittande i tankar vid skrivbordet, varvid följande dialog utspinner sig: Ack kära fröken, och jag som sitter här och tänker på moln som jagas, på livet som flyr! Alla poeter tänker på sånt, men jag tänker på hur många rum jag har att städa. Monsieur, dyk i Medelhavet och börja ett nytt liv! På Taubes tid fanns framför Petite Réserve en liten och ganska primitiv badstrand. Denna har liksom vägen framför hotellet byggts ut och trafiken har ökat. Badstranden har blivit en plage, vilket innebär en bred och fin sandstrand som varje morgon vid soluppgången rensas och städas. Och vattnet, ja det är ju liksom på Taubens tid fortfarande Medelhavet! K.B. Besök gärna Evert Taube-Sällskapets webbsida för mer om Evert Taube.
|